På onsdag den 5 mars 2014 kommer riksdagen att avslå alla förslag till förbättringar för cyklister med hänvisning till...? Cykelutredningens obefintlig förslag?
Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2011 och 2013 om cykeltrafik. Mot bakgrund av den pågående beredningen av bl.a. cykelutredningens betänkande. Så alla motioner mellan 2011 och 2013 har tydligen varit helt onödiga eftersom man håller på med en cykelutredningen. Frågan är hur länge de kommer avstyrka alla cykelmotioner med hjälp av cykelutredningen? är det verkligen såhär svensk cykelpolitik skall se ut?
I cykelutredningen finns bl.a. följande förslag:
– Cyklar med mer än två hjul eller med en sidvagn eller cykelkärra tillkopplad ska under vissa förutsättningar få föras på körbanan även om det finns en cykelbana.
– Skyldigheten för bl.a. cyklister att använda vägrenen ska förtydligas.
– Barn ska, om cykelbana saknas, t.o.m. det år de fyller åtta få cykla på trottoaren.
– Förare ska få väjningsplikt mot bl.a. cyklister som färdats ut på eller just ska färdas ut på en cykelöverfart. Vissa krav ska ställas på cykelöverfarternas utformning, och en hänsynsbestämmelse för bl.a. cyklister ska införas för att tillgodose trafiksäkerheten.
– En möjlighet att inrätta s.k. cykelgator ska införas.
Vill du veta mer om cykelutredningen läs: Infrastrukturministerns hearing om cykelutredningens förslag
Trafikutskottets skriver i sitt Betänkande 2013/14:TU10 Cykelfrågor att mot bakgrund av den pågående beredningen av bl.a. cykelutredningens betänkande anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker därmed motionerna.
Debatt och beslut sker på Onsdag 05 mars 2014 ca kl. 14:50
Här nedan kan du se motionerna som riksdagen kommer avslå på onsdag på grund av cykelutredningen förslag.
Infrastruktur och förutsättningar för cykling
I motion 2013/14:T216 framför Jan Lindholm och Jonas Eriksson (båda MP) att det blir allt vanligare att cykla. Dock innebär en samhällsplanering där bilen är norm problem att ta sig fram med cykel. Cyklandet främjar god hälsa hos medborgarna, vilket även gagnar staten. Motionärerna lyfter även fram flera andra positiva effekter av ökat cyklande, som
klimataspekten, och den begränsade yta en cykel kräver bl.a. för parkering. Dessvärre finns det ofta inte utrymme för cyklar längs med landsvägar. Längs med´hårt trafikerade vägar är det svårt för såväl barn som vuxna att cykla. Därför behövs åtgärder för att fler ska kunna cykla längs med landsvägarna, anger motionärerna.
Det yrkas därför i motionen att Trafikverket ska få ett uppdrag som gör det tydligt att man vid omfattande restaureringar av vägsträckor och vid större vägarbeten, samt vid planering för nya statliga vägar, ska utforma vägen och dess omgivning så att möjligheterna för användning av cykel blir rimliga såväl ur framkomlighets- som ur trafiksäkerhetsperspektiv.
I motion 2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 1 anges att många invånare i Stockholm arbetspendlar med cykel. Trafikverkets mål med den regionala cykelplanen för Stockholm är 80 mil cykelvägar och 20 procent jobbpendling på cykel 2030. På ett nationellt plan ska ytterligare uppskattningsvis 40 mil cykelväg anläggas t.o.m. 2025, vilket enligt motionären inte är tillräckligt men kan leda till en förbättrad situation. Cykling innebär vinster för miljön och för folkhälsan.
Motionären yrkar att regeringen ska se till att användandet av cykel som färdmedel ökar.
I motion 2013/14:T347 anför Tina Ehn m.fl. (MP) att det i dag inte är någon självklarhet att cykla på landsvägar, vilket det varit tidigare då det var vanligt på landsbygden att använda cykeln för kortare resor till t.ex. affären eller posten eller för att besöka bekanta. Motionärerna anger att genom en samhällsplanering där bilen är norm skapas att beroende av bilen som färdmedel. Detta visas bl.a. av utbyggnaden av externa köpcentrum som det krävs bil för att besöka. Visserligen kan en väl utbyggd kollektivtrafik till viss del ersätta beroendet av bil, men det är inte möjligt på alla platser, anger motionärerna. Det framhålls i motionen att det vid all samhällsplanering bör planeras för att så få som möjligt ska behöva använda bilen för att nå grundläggande service. Motionärerna lyfter också fram att det ofta finns mycket begränsad plats för cyklar längs med landsvägarna. Såväl vuxna som barn har svårt att cykla vissa sträckor på grund av hård trafik. Det innebär att barn och unga inte kan cykla till skolor och fritidsaktiviteter m.m. Motionärerna anser att åtgärder bör vidtas för att fler ska kunna cykla på vägar där bilar i dag upptar större delen av vägutrymmet.
Med anledning av vad som framförs i motionen yrkas att regeringen ska ge Trafikverket ett tydligare uppdrag i regleringsbrevet att öka cykelmöjligheterna på befintliga vägnät vid restaureringar av vägsträckor och vid vägarbeten samt vid planering för nya vägar.
Désirée Liljevall (S) framhåller i motion 2013/14:T500 yrkande 1, 2, 4 och 5 att det finns mycket att vinna på ett ökat cyklande, inte minst renare luft, minskat buller och förbättrad folkhälsa. För att cyklandet ska kunna ökas behövs fler cykelstråk, cykelvägar och cykelparkeringar. Motionären påpekar att länder som Danmark och Nederländerna har hunnit mycket längre i att nå ett ökat cyklande än Sverige. För att vi ska kunna uppnå samma höga del cyklande av antalet transporter behövs förbättringar i infrastrukturen.
Därför yrkar motionären att regeringen i infrastrukturplaneringen ska studera förutsättningarna för fler cykelvägar (yrkande 1) samt att regeringen ska se till att cyklingen tas i beaktande när landsvägar byggs om till två-plus-ett-vägar (yrkande 2). Det yrkas också i motionen att regeringen ska se till att det finns kapacitet att parkera cyklar vid resecentrum och andra knutpunkter (yrkande 4) och att infrastrukturen ska förbättras för cyklister (yrkande 5)
I motion 2013/14:T517 yrkande 41 anför Anders Ygeman m.fl. (S) att cykling är bra för klimat och miljö. Dessutom har cykeln stor potential att avlasta kollektiv- och vägtrafiken i storstäderna. Även folkhälsoeffekterna av ökat cyklande är betydande. För att cyklingen ska kunna öka behöver såväl säkerheten som kapaciteten för cykling öka, påpekar motionärerna. Motionärerna ser det som viktigt att i trafiktäta miljöer till stor del separera cykeltrafiken från övrig trafik och att underhålla cykelvägarna. Motionärerna anser också att möjligheterna till cykelparkeringar måste förbättras vid kollektivtrafikcentrum och stora arbetsplatser.
Det betonas i motionen att cykeltrafik måste få en större betydelse i hela transport- och samhällsplaneringen. Vid anläggning av mötesfria vägar måste säkra möjligheter till cykling ordnas. I storstadsregionerna är det även viktigt att den kommunala planeringen utgår från ett regionalt perspektiv för att underlätta cykelpendling mellan närliggande kommuner, anger motionärerna. Slutligen betonas i motionen cykelledernas betydelse för folkhälsan och turismen. Det yrkas i motionen att vederbörlig hänsyn ska tas till de faktorer som lyfts fram som betydelsefulla för att uppnå ett ökat cyklande.
Anna Wallén (S) framför i motion 2013/14:T519 att byggandet av fler mötesfria vägar, s. k. två-plus-ett-vägar, har ökat trafiksäkerheten och minskat dödsolyckorna, vilket i grunden är mycket positivt. Ett problem som uppstått är emellertid att det inte går – och många gånger inte heller är tillåtet – att cykla på dessa vägar. Detta undergräver arbetet med att öka cyklandet, anger motionären, och framhåller att det därför är viktigt att Trafikverket tar med cyklisters intressen i kalkylen vid framtida planering av två-plus-ett-vägar.
Det yrkas i motionen att regeringen i infrastrukturplaneringen ska se till att hänsyn tas till framkomligheten för cyklister vid planeringen av s.k. två-plus-ett-vägar
I motion 2013/14:T520 yrkande 2 påtalar Stina Bergström m.fl. (MP) att vägrenen där man tidigare har kunnat cykla ofta försvinner vid byggnation av nya vägar, t.ex. två-plus-ett-vägar, och när befintliga vägar breddas. Motionärerna anser att Trafikverket eller kommunen inte ska kunna ta bort en cykelväg eller en cykelbar vägren utan att ersätta den med en ny likvärdig eller bättre väg. Möjligheten att cykla måste säkerställas både vid de vägar som redan är ombyggda och dem som kommer att byggas, anger motionärerna. Vidare anges i motionen att kostnaden för detta bör tas från vägbudgeten eftersom det är biltrafiken som orsakar det ändrade behovet. Med anledning av vad som anförs i motionen yrkas att regeringen ska se till att Trafikverket tillförsäkrar att alla två-plus-ett-vägar som tidigare haft, eller som bör ha, goda cykelmöjligheter får en cykelväg eller motsvarande för att skapa en trygg och säker cykelmiljö. Även i motion 2013/14:T526 yrkande 31 av Stina Bergström m.fl. (MP) framställs ett liknande yrkande om byggande av cykelbanor i anslutning till två-plus-ett-vägar
Trafiksäkerhet och trafikregler för cykling
Linda Wemmert (M) belyser i motion 2011/12:T308 att cyklister ska använda cykelbana om sådan finns tillgänglig men att vägbanan får användas om särskild försiktighet iakttas. Detta innebär svårigheter för träningscyklisterna. Motionären anser inte att det är rimligt att den som cyklar i hastigheter i upp till 40 km/h ska behöva konkurrera med användare av cykelbanan. Därför yrkas i motionen att regeringen gör en översyn av undantagsreglerna till 3 kap. 6 § trafikförordningen med syftet att skapa en säkrare trafiksituation för såväl träningscyklister som andra trafikanter och minska de oklarheter som råder i dag.
I motion 2013/14:T271 påpekar Nina Lundström (FP) att cykling är bra för klimatet och folkhälsan. Ett ökat cyklande innebär också minskad trafikträngsel i städer och påverkar luftkvaliteten positivt. Emellertid finns det risker förknippade med cyklande, anger motionären, och framhåller att ett viktigt mål bör vara att öka säkerheten för cyklister. En cykelinfrastruktur med bra underhåll och med en beläggning av god standard liksom förutsägbarhet för framkomligheten är grundläggande för ett säkert cyklande, anger motionären. Danmark har infört separata trafikljus för cyklister som slår om något snabbare än ljusen för bilisterna. Motionärerna anser att det bör finnas en tydlig nationell målsättning i att centrala cykelstråk ska ha hårdgjord yta av asfalt eller liknande. Vidare anförs i motionen att trafikregler påverkar både säkerheten och flödet i trafiken.
Motionären anser att det borde vara möjligt för cyklister att svänga höger vid rött om trafikflödet medger detta. Motionären är också av åsikten att reglerna om skyldighet att använda cykelbana om sådan finns bör ses över. Det som bör avgöra valet av cykelbana eller¨väg är faktorer såsom fart, säkerhet och framkomlighet, anger motionären. Motionären efterlyser också en nationell informationskampanj om cykling där cyklingens villkor och säkerhet görs mer tillgängligt. Kunskapen om trafikregler, väjningsregler och säkerhet, vikten av hjälmanvändande och effekterna av alkoholintag behöver spridas för att genom ökad kunskap förebygga olyckor och tillbud, anser motionären.
Det yrkas i motionen att påpekandena som lags fram i motionen ska läggas till grund för insatser för ökad trafiksäkerhet för cyklister (yrkande 1), att en nationell informationskampanj om cykling ska genomföras (yrkande 2) samt att regeringen ska tillse att trafikhuvudmännen tar ett större ansvar för att skapa säkrare förutsättningar för cykling (yrkande 3).
I motion 2013/14:T320 framhåller Christina Oskarsson (S) att det i flera av landets kommuner i
dag sker föredömliga satsningar på att få fler att cykla, bl.a. genom investeringar i cykelbanor, cykelparkeringar, skyltning och pumpanordningar. Detta kan dock leda till att fotgängare glöms bort, anger motionären. Många cyklister är okunniga om trafikregler och anser sig heller inte bundna av dem. Motionären anser att satsningen inte fokuserar på vardagscyklism och på barns och ungas cyklande utan i stället på arbetspendling genom cyklande i höga hastigheter. Enligt motionären är polisen inte tillräckligt aktiv i kontrollen av cyklister. Det yrkas i motionen att regeringen ska se till att cyklisternas kunskap om trafikregler och benägenhet att följa trafikregler
ökar.
I motion 2013/14:T341 av Désirée Pethrus (KD) yrkandena 2 och 3 anges att det är positivt att cyklingen ökar. Dock innebär det ökade trafikflödet risk för trafikfarliga situationer. Det ökade tempot på cykelbanorna leder till otrygghet bland fotgängare och vissa cyklister. Majoriteten av alla cykelolyckor är singelolyckor. Årligen skadas cirka 3 000 cyklister så svårt att de måste läggas in på sjukhus. Motionären påpekar att vid färd i hög hastighet på cykel utsätts andra
cyklister och fotgängare för fara. Det är ovanligt att trafikpolisen kontrollerar eller bötfäller cyklister som cyklar för fort, bryter mot trafikregler eller beter sig vårdslöst. Det krävs ingen utbildning
för att cykla, vilket gör att det ibland råder osäkerhet om hur man ska bete sig i trafiken. Motionären anser att Trafikverket bör se över insatserna om trafiksäkerhetsinformation för cyklister och att polisen i högre grad ska utföra stickprovskontroller. Därför yrkar motionären att regeringen ska verka för att trafikpolisen i högre utsträckning ska bevaka cykelbanor i syfte att öka säkerheten för cyklister och gångtrafikanter och att regeringen ska se till att Trafikverket ökar insatserna för att nå ut med information om trafiksäkert beteende riktad till cyklister för att öka trafiksäkerheten för både cyklister och gångtrafikanter.
I motion 2013/14:T351 yrkande 4 anför Anita Brodén m.fl. (FP) att cyklister, liksom gångtrafikanter, är en utsatt grupp som dessvärre visar på en ökning av dödstalen. Det krävs extraordinära insatser för att få till stånd betydligt fler gång- och cykelvägar och därmed bidra till en minskning av dessa olyckor. Motionärerna påminner om att nollvisionen utgår från att olyckor inte alltid kan förhindras eftersom människor ibland gör misstag. Vägar, gator och fordon måste därför utformas så att misstagen inte leder till döden eller allvarliga personskador. Risken för att olyckor ska inträffa minskar om alla trafikanter får ökad insikt i hur viktigt det är med ett säkert beteende i trafiken. Det är därför viktigt med en effektiv informationsinsats för ett säkert beteende i trafiken. I motionen framställs ett yrkanden om att regeringen ska vidta åtgärder för att begränsa cykel- och fotgängarolyckor.
I motion 2013/14:T353 av Johan Forssell (M) framhålls att cykel som transportmedel har fått ökad uppmärksamhet under senare år, vilket enligt motionären beror på ett intresse för miljö- och folkhälsofrågor. Såväl miljö som framkomlighet och hälsa kan förbättras om cykel används i stället för bil. Motionären betonar att det är viktigt – särskilt för barn och unga – att cykeln är ett tryggt transportsätt. Som problemområden nämns i motionen brist på utbyggda cykelbanor och problem med underlaget som t.ex. halka. Det påpekas att man i Holland och Danmark under decennier har byggt ut en väl fungerande och anpassad infrastruktur för cykeltrafiken, t.ex. genom varningsblinkningssystem med syfte att uppmärksamma fordon på cyklister, och särskilda cykelvägar förbi rondeller. Motionären yrkar att arbetet med att se över säkerheten för cyklister ska fortsätta.
I motion 2013/14:T365 av Kerstin Nilsson och Johan Andersson (båda S) anges att varje kommun utformar cykelbanor och övergångar enligt helt egna modeller eftersom trafikförordningen saknar definitioner för detta. Bilister och cyklister misstolkar därför lätt de olika markeringarna. Detta leder till brister i cyklisternas säkerhet och föranleder också olyckor. SKL har uppmärksammat en del av dessa problem och i skrift gjort vissa rekommendationer. Motionärerna anger att enligt försäkringsbolaget Folksams beräkningar utgörs närmare hälften av alla trafikskador som leder till svårare skador av cykelolyckor och påminner om att mörkertalet är stort vad gäller cykelolyckor. Motionärerna yrkar med anledning av detta att regeringen ska ge berörd myndighet i uppdrag att utforma enhetliga regler för hur cykelbanor och korsningar ska anläggas och utformas.
I motion 2013/14:T473 påminner Carina Adolfsson Elgestam (S) om att det ställs höga krav på förare av motorfordon att känna till trafikreglerna. I många kommuner görs stora satsningar på ökat cyklande genom investeringar i cykelbanor, cykelställ, skyltning och på vissa ställen t.o.m. garage för cyklar. Enligt motionären bör dessa satsningar följas av krav på cyklister att följa trafikreglerna. Cyklister korsar ofta övergångsställen för fotgängare utan att ge företräde till motorfordon med företrädesrätt, vilket leder till onödiga olyckor, anger motionären. Motionären yrkar att regeringen ska utreda hur trafiksäkerheten för cyklister ska ökas och att ett förtydligande
eventuellt ska införas i lagtext rörande cyklister och företräde vid övergångsställen. Vidare yrkas att regeringen ska se till att det vid stora satsningar för ökat cyklande också görs klart för cyklisterna vilka trafikregler som gäller.
I motion 2013/14:T500 anför Désirée Liljevall (S) att cyklister är en särskilt utsatt trafikantgrupp. Skaderisken har beräknats till nio gånger så hög som för biltrafikanter. Cykling är bra ur såväl miljöhänseende som ur ett hälsoperspektiv, och om andelen cyklister ska kunna öka i önskvärd utsträckning krävs att trafiksäkerheten värderas högt, anger motionären. I motionen yrkas att regeringen ska ge Trafikverket i uppdrag att ta fram en strategi för säkra gång- och cykelvägar i anslutning till alla skolor (yrkande 6) och att regeringen ska ha som målsättning att halvera antalet allvarligt skadade cyklister 2020 jämfört med i dag (yrkande 7).
I motion 2013/14:T520 yrkandena 4–7 framför Stina Bergström m.fl. (MP) att planeringen i alltför hög grad utgår från bilisternas behov. Framkomligheten i trafiken skulle öka utan större risker om cyklister tilläts cykla mot enkelriktat, vilket är tillåtet i många europiska länder. Ofta är det med hänsyn till vägbredden möjligt för cyklister att möta bilar på enkelriktade gator. Enligt motionärerna är den bästa lösningen att lagstifta om att det är tillåtet för cyklister att cykla där det finns en skylt om enkelriktning. Motinärerna anger också att cyklister alltid måste väja för bilar, även om cykeln kommer på huvudled och bilen från sidan. Motionärerna anser att detta bör ändras. Ytterligare en fråga som lyfts fram i motionen är att bilar måste stanna för fotgängare vid obevakade övergångsställen vid lägre hastigheter. Detta kan leda till problem, bl.a. genom att fotgängare blir oförsiktiga men också eftersom det råder olika uppfattningar ifall bilar också måste stanna för cyklister. Motionärerna anser att lagen ska gälla även för cyklar, dvs. att bilar måste stanna även då cyklister vill följa en cykelbana som går parallellt med ett övergångsställe. I motionen framförs att det inte finns någon bra och sammanhållen infrastruktur för cyklande eftersom planeringen utgår från bilisternas behov. De cyklister som vill cykla snabbt väljer därför ofta bilarnas körfält som ju i fråga om underlag, vinklar och annat är dimensionerade för hög hastighet, vilket i dag inte är tillåtet. Motionärerna anser inte att det är lämpligt att som cykelutredningen föreslår låta enbart cyklar med kärra cykla på vägen även om det finns en cykelbana, eftersom det ofta finns barn i kärran. Istället bör kravet att använda cykelbanan tas bort för alla kategorier av cyklister, anger motionärerna. I motionen framförs yrkande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag för att möjliggöra cykeltrafik i motsatt riktning på enkelriktade gator (yrkande 4) och att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om att bilar ska väja för cyklister då cyklisterna färdas på en huvudled (yrkande 5). Det framförs också yrkande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om att bilister måste lämna företräde för cyklister vid övergångsställen där det finns cykelbana (yrkande 6) och att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om att upphäva det nuvarande förbudet för cykling på väg där det finns cykelbana i närheten (yrkande 7).
Källa: riksdagen.se
